Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömmeri af en förfärlig vältalighet. Den skulle halva
kunnat krossa ett större mod och retat ett frommare
sinne än mitt.
"De skymfligaste ord och anspelningar om mitt
namn och min fäderneslägt, det hånfullaste begabberi
öfver min kärlek, strömmade öfver mig som en
störtsjö, hvaraf jag nästan qväfdes, och slutligen då jag
förklarade, att jag genast ämnade lemna hennes hus,
uttalade hon det mest bestämda och föraktfulla förbud,
att vanära hennes familj, genom att som ett tjenstehjon
eller en tiggerska stryka omkring landet.
"Nej, må dessa murar då bli din graf och för
alltid gömma den skymf, som din far och farfar tillfogat
mig, och som i din person fått gestalt och lif och står
framför mig. Antingen gifter du dig om en månad
med Merton, eller stannar du hos mig, så länge jag
lefver," tillade hon med en ton, som icke medgaf det
ringaste hopp.
"Hon aflägsnade sig med fasta steg, lemnande mig
qvar med detta grymma alternativ, upprörd af en
förbittring, som nära gränsade till raseri och som var
så mycket häftigare, som den var fullkomligt
vanmäktig.
"Alla min själs onda instinkter voro väckta, jag
var utom mig och kände vreden brinna som eld i
mina ådror, under det min panna fuktades af
svettperlor.
"Mekaniskt famlade jag efter min näsduk och fick
i stället tag i Mertons lilla flaska; den hade legat
bortglömd i min ficka, jag framdrog den och stirrade ett
ögonblick tanklöst derpå.
"Huru naturlig, huru nära till hands ligger icke
tron på en ond ande, ett fiendtligt väsende, som
ständigt finnes osynligt bredvid oss, vakande öfver våra
känslor och färdigt att begagna sig af våra passioner,
eller våra svagheter för att få oss i sitt våld; denna
föreställning är så gammal som menskligheten, och
aldrig har den varit mera berättigad än i detta
ögonblick af mitt lif, då allt, äfven den minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
