Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag var i ett slags vansinne, en öfverretning, som
icke lät mig uppfatta någon redig känsla, och jag tror,
att jag tillbragte natten snarare i ett sanslöst än
sofvande tillstånd.
"Jag vaknade genom en häftig skakning af köld
och fann mig liggande på golfvet. Fönstret stod Öppet,
och den fuktiga nattkylan i rummet genomisade mig.
Det var ännu icke fullt dager, och allt var tyst i
huset.
"Jag kände mig matt och stel och hade en
mycket oredig föreställning om aftonens stormiga uppträden,
hvaraf, besynnerligt nog, det sista helt och hållet
sjunkit i bakgrunden af mitt minne, liksom en dunkel
dröm utan betydelse.
"Smärtan och harmen öfver Percys otrohet och
glömska framstodo deremot med en dödande plåga.
Jag kastade mig på min säng, snyftande som ett barn,
i öfvermåttet af de qval jag kände; det var en kris
af djup och förtärande sorg, som lät allt annat
försvinna.
"Minuter och timmar förgingo, långa och tunga,
som om hvar och en varit ett stenblock, hvilket
långsamt rullats öfver mitt bröst.
"Ändtligen dagades det. Den uppgående solen
kastade sina röda, förbländande strålar in genom mitt
fönster, och mina tunga ögonlock slöto sig mekaniskt
för dess skärande ljus. Ett slags dof och medvetslös dvala
sjönk åter, som ett bårtäcke öfver mitt döende hjerta.
"Brådskande steg i trappan och häftiga slag på
min dörr väckte mig likväl snart till lifvets plåga.
Förvirrad rusade jag upp, halfklädd som jag var, och öppnade.
"Miss Spencer inträdde yrvaken, med nattmössan
ännu qvar öfver sitt gula, hoptofvade hår, och med
en min af bestörtning och förvirring, som gjorde
hennes utseende nära nog löjligt.
"Hon satte sig ned på den första stol hon fick
se och sade hastigt, sammanknäppande sina långa
krokiga fingrar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
