Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Af instinkt mer än af eftertanke hade jag
hopsamlat de få penningar och dyrbarheter som jag egde,
och sedan jag skrifvit några rader till miss Spencer
och sagt henne farväl, gick jag genom parkens
bakport ut på vägen åt hafsstranden, som förbi byn ledde
ut till landsvägen, som förde till Falmouth.
"Då jag vände mig om och för sista gången såg
de mörka kronorna af parkens gamla almar, återkom i
mitt minne bilden af de båda stridande korparne, som
fallit ned för mina fötter, då jag första gången trädde
inom denna park; en rysning smög sig öfver min kind,
då jag nu matt och döende flydde liksom den
olycksfulla fågeln, sedan jag vunnit en dyrköpt och
tvetydig seger öfver min fiende.
"Först då jag gått flera timmar och längesedan
förlorat tornspiran på Oukwoodhouse ur sigte, började
jag känna ett friskare lif i mina ådror, jag påskyndade
mina steg och gick nästan hela dagen oupphörligt
framåt, utan att känna hvarken hunger eller trötthet.
"Att komma bort, långt bort från det ödsliga
Cornwall, var hela min åtrå, och jag flydde alltjemt,
liksom minnet af min kärlek och mitt brott kunde
undkommas.
"Jag hade intet mål för min vandring och följde
endast landsvägen norrut, undvikande alla bivägar, af
fruktan att komma till någon by eller herrgård, innan
jag var tillräckligt aflägsnad ifrån Oukwoodhouses
grannskap.
"Under hela dagen hade jag icke mött annat än
arbetare, som icke fäst någon uppmärksamhet vid min
person. I min tarfliga drägt och med mitt knyte
under armen, liknade jag fullkomligt en vanlig
tjenstflicka. Det bröd jag tagit med mig var nog till min
qvällsvard, och en tom lada var ett temligen drägligt
nattherberge.
"Emot aftonen den andra dagen kände jag
emellertid den öfverretning vika, som uppehållit mina
krafter, tröttheten öfverväldigade mig, jag förmådde icke
gå längre, och då en forbonde, med sin tomma vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
