- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
93

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphann mig, mottog jag med tacksamhet hans anbud
att åka med honom.

"Jag besvarade hans godlynta frågor med den
korta och fullt sanningsenliga uppgiften, att jag var
fattig, utan anhöriga och på vag till Launceston, för
att söka tjenst.

"Det var redan mörkt, då vi framkommo till den
by, der han bodde, och ehuru ett slags värdshus fanns,
ansåg jag det bättre att stanna i hans hus öfver natten,
då han erbjöd mig det.

"Icke sedan jag lemnade mina föräldrars hem och
min kära gamla amma, den enda varelse i verlden,
som troget och uppriktigt älskat mig, hade jag sofvit
så lugnt och godt, som på den hårda madrass, hvilken
den vänliga landthustrun bredde ut åt mig i en liten
skrubb i förstugan, der jag hade mitt värdfolks höns
på ena sidan om mig och en kolbod på den andra.

"Om qvällen, då jag kom, hade barnen redan gått
till sängs, och hustrun hade i skymningen icke gifvit
särdeles akt på mig, men om morgonen, då hon bjöd
mig deltaga i familjens frukost, märkte jag tydligt, att
man fann mig besynnerlig och icke öfverensstämmande
med en vanlig tjenstflicka.

"Jag såg, att hustrun med misstänksamma blickar
betraktade mina fina och hvita händer, och
allesammans sågo skygga och generade ut.

"Emellertid gjorde man mig inga frågor, och då
jag tackade dem för deras gästfrihet och steg upp för
att gå, sade mannen tvekande:

"Det blir allt långt för er, miss, att gå hela
vägen till Launceston, men i fall ni skulle vilja åka med
en af grannarna ett stycke af vägen, så vet jag en,
som far åt det hållet i dag."

"Jag tackar er, men min kassa är mycket liten,
jag är tvungen att hushålla, ser ni, i händelse det
skulle dröja någon tid, innan jag lyckas få någon tjenst."

"Ja, det förstås, men det behöfver icke kosta er
något: han far med tomma vagnen för att hemta saker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free