Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Veckor och månader hade förgått. Jag var gift
och vi voro hemkomna efter en resa till Skottland.
"Denna resa hade verkligen förstrött mitt sinne
och hjelpt mig att bära mitt öde. Min man hade
öfverhopat mig med grannlåt och dyrbarheter, de enda
ömhetsbevis han egentligen förstod att visa. Jag var
omgifven af en skara tjenare och af en lyx, hvarom
jag aldrig haft något begrepp, men mitt hjerta var
kallt och dödt och mitt sinne tungt och dystert.
"Den likgiltighet jag känt för Merton och som
jag hoppades kunna vända i tillgifvenhet, om icke till
kärlek, hade i stället öfvergått till verklig motvilja.
"Jag fann honom för hvarje dag allt mera dum
och rå; hans vanor i hemmet voro afskyvärda, och
hvarje försök att mildra eller ändra dem strandade emot
hans häftiga och despotiska lynne, samt min egen
ofördragsamhet och ovänlighet.
"Jag tror, att det fanns goda sidor i hans karakter,
och om jag älskat honom, skulle jag kanhända
kunnat uppsöka dem och begagnat mig deraf till hans
förädling, ty kärleken låter alla våra goda instinkter
vakna och framstå, då likgiltigheten och oviljan
deremot qväfva dem, och egga våra dåliga anlag till
verksamhet och lif. Mitt sinne var hårdt och kärlekslöst,
jag kände mig olycklig och hämnades derför genom
köld, förakt och sarkasmer på den, som i sjelfva verket
i början gjort allt hvad han förmått, för att vinna
mitt tycke och bereda min sällhet.
"Jag hade bedragit mig sjelf, då jag trodde, att
min kärlek var död, att harmen öfver Percys otrohet
låtit mig upphöra att älska honom; djupt i mitt hjerta
lefde hans minne lika klart, och detta minne, som
ständigt stod bredvid Mertons klumpiga gestalt,
framkallade olyckliga jemförelser, och gjorde denne
slutligen afskyvärd i mina ögon.
"Vi hade icke varit gifta ett halft år, innan vi
båda klart insågo, att detta äktenskap var en olycka,
som vi, i stället att underkasta oss med tålamod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
