- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
103

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söka mildra, å ömse sidor förökade för hvarandra för
hvarje dag.

"Det är i synnerhet en scen ifrån mitt korta och
olyckliga äktenskap, som liftigt står för mitt minne —
bland de många af samma slag — hvilken rågade
måttet af min afsky och otålighet.

"Jag hade varit gift ett år, då Merton en dag
hade bjudit några herrar till middagen; allesammans,
lika honom sjelf, hederliga grofkorniga landtjunkare,
hvilkas bildning och förstånd stodo på samma ståndpunkt
som deras värds, och hvilkas konversation och
hela intresse i lifvet rörde sig omkring deras
förpaktare och ladugårdar, jagter, kappränningar och
hästmarknader.

"Jag hade gjort les honneurs som värdinna vid
bordet, men som vanligt dragit mig undan i mina rum,
då middagen var slut, lemnande herrarne vid deserten
och vinkarafferna.

"Sittande i ett litet kabinett, med handen under
kinden, drömde jag dessa eviga, oroliga, längtanstulla
drömmar, som förtärde mig, och öfverlemnade mig åt
det bittra, otåliga knotet öfver min förstörda sällhet,
min gagnlösa ungdom och skönhet, förbittrande
derigenom ännu mera mitt lif och förhärdande mitt sinne,
då dörren häftigt kastades upp och Merton inträdde på
sitt vanliga brutala och bullersamma sätt.

"Aldrig kunde han komma olägligare och aldrig
hade han visat sig mindre till sin fördel.

"Hans tjocka hår, oordnadt och upprättstående,
gjorde hans hufvud ännu oformligare, han var eldröd
och upphettad, med plirande ögon och halsduken
upplöst och på sned.

"Hvad det är skönt, att ha en liten vacker hustru,
som sitter och väntar en, som en prinsessa i ett
tempel, bara hon icke visar sig sur och tvär, då man är
som mest förtjust!" utbrast han, kastande sig i soffan
bredvid mig, med fötterna upp på dynorna, lade armen
om mitt lif och ville kyssa mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free