Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreföllo mig outplånliga. Jag kände, att jag hvarken
kunde glömma eller förlåta, och hvilket lif skulle då
framtiden medföra.
"Tålamodet och ödmjukheten, dessa båda sublima
egenskaper, som ensamt förmå besegra lidandet,
elakheten och olyckan, hafva alltid varit okända och
obegripliga för mig. Det är ljud utan betydelse,
himmelska toner utan motsvarighet i verkligheten; jag
fattar skönheten deri, liksom jag fattar rosens doft,
men jag kan icke tillämpa dem i mitt eget lif, icke
gifva dem någon realitet.
"De båda ytterligheterna af menskliga känslor,
hat och kärlek, ha ensamt uppfylt min själ; den har
icke haft rum för alla de oändliga graderna derimellan,
som nyansera andra menniskors lif.
"Af min kammarjungfru hörde jag, att min man
rest till en kappränning i trakten och troligen icke
skulle återkomma på en hel vecka, emedan squire
Humphrey, en af hans vänner, ämnade tillställa en jagt,
der han skulle vara med.
"Ingenting kunde vara mig angenämare än denna
underrättelse, och jag skulle njutit af min ensamhet,
om jag någonsin kunnat förjaga eller söfva denna sinnets
oro, denna rastlösa feber, som hos mig troligen ersatte
ånger och samvetsqval.
"Jag sökte att förströ mig genom läsning och musik,
som jag i hög grad älskade, men dagarne blefvo mig
likväl långa, och endast de vidsträckta promenader jag
gjorde, ibland gående, ibland åkande, gåfvo mig nöje och ro.
"En dag, då jag tidigare än vanligt åkt ut och,
halfliggande i vagnen, njöt af detta drömmande
tillstånd, som uppkommer af friska luften, de förbiilande
föremålen, som jaga hvarandra och icke tillåta någon
tanke eller intryck att dröja, sysslolösheten och
rörelsen på samma gång, väcktes jag hastigt derur genom
ett häftigt hundskall.
"En stor hund, som sprang på vägen, skälde
ohejdadt upp emot vagnen, der han såg en liten silkeslen
kamrat hvilande i mitt knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
