Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Detta lilla djur, som Merton gifvit mig under
första tiden af vårt äktenskap, hade blifvit mig mycket
kärt och var mitt enda och beständiga sällskap.
"Uppretad af den främmande hundens skall, reser
han sig upp innan jag kunde hindra det, hoppar ur
vagnen och föll tjutande ned på vägen.
"Förskräckt befalde jag kusken att genast hålla och
betjenten, som skyndade ned, upplyfte hunden, hvilken
nästan var döende: hjulet hade gått öfver honom.
"Jag tog det arma kräket i min famn och
utropade i min innerliga bedröfvelse, helt omedvetet:
"Hvad skall jag göra? Finns ingen hjelp?"
"Om mrs skulle vilja åka fram till Oukwoodhouse,
grindvaktarhustrun der är mycket skicklig i att bota
sjuka kreatur... Kanhända hon vet något råd. Det
är icke länge sedan hon läkte ihop benet på en präktig
bagge åt Dick Wilson på mr Mertons egor," sade
kusken, tvekande och medlidsamt, vid åsynnen af min
smärta.
"Till Oukwoodhouse! Voro vi då verkligen så nära
det gamla slottet? Jag hade under den tid jag
vistades der aldrig varit längre än till byn, som låg strax
utom parken, och kände derför icke det minsta till
dess omgifningar. En häftig darrning öfverföll mig.
Om jag skulle fara dit! Jag hade icke tagit afsked
af den vänliga Mary, när jag skildes derifrån. Jag
kände med ens en sällsam lust att ännu en gång
återse henne. Och kanske kunde hon verkligen göra
något vid den stackars lilla hunden, som jämrade sig i
mitt knä, tänkte jag, såsom en förevändning inför mig
sjelf, ett täckelse för alla de öfriga sväfvande orediga
föreställningar, som vaknade inom mig, och för hvilka
jag i detta Ögonblick icke ville göra mig sjelf reda.
"En halftimma derefter stannade vagnen vid de
välbekanta jerngrindarne.
"Gamle David kom utlinkande, helt förvånad att
se en vagn stanna och ännu mera förvånad, då han
igenkände mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
