Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böjelserna hos vissa menniskor äro medfödda och
öfvervägande, om dessa böjelser gynnas af omständigheterna,
eller kanske rättare, om dessa menniskors olycksfulla
öfverlägsenhet består i att fatta och begagna alla
tillfälligheter till sin fördel, utan afseende på moralens
bud, så vinna de möjligen hvad de åstunda, de lyckas,
de göra underverk af djerfhet och beräkning, men –
målet, det slutliga målet, sällheten och lyckan, finna
de icke och se sig slutligen bedragna af den förrädiska
makt, som gynnat dem.
"Såren i min panna läktes omsider, tack vare
naturens förmåga, ty den enfaldiga och okunniga läkaren,
som skötte mig, bidrog troligen icke mycket dertill —
de läktes, men ärren voro outplånliga, och ehuru mitt
hår, som då var tjockt och rikt, väl kunde dölja dem
för andra, så lyste de ständigt vid hvarje blick i
spegeln fram emot mig sjelf, och de sex röda fläckarna
efter spikarna i hästskon bildade i min inbillning de
sex bokstäfverna i den mördades namn.
"Dygd, sanning! Sublima och fruktansvärda
makter! De gamle hade rätt, att endast okunnigheten om
er kan förklara brottet. Hvilken oemotståndlig kraft,
hvilken segrande bevisning för eder suveränitet ligger
icke äfven i det mest förhärdade sinnes oemotståndliga,
och ofta barnsliga, föreställningar om eder slutliga seger!
"Intet spår efter den försvunne Merton fanns
någonsin, och hos ingen menniska uppstod den tanken
att söka honom i den gamla paviljongen, hvars nycklar
dessutom Merton sjelf brukade förvara, och som icke
skulle funnits, äfven om man sökt dem.
"Ingen hade sett honom i närheten af hemmet,
det fanns ingen anledning att tro honom hemkommen,
och den enda menniska man kunde få reda på, som
mött honom under vägen, var en förpaktare, hvilken
igenkänt honom tio mil ifrån Merton Hall, strax vid
ett skifferbrott, der en brant backe förde ned till en
bro, som han skulle passera, och der man förmodade,
att hästen blifvit skrämd, och ryttaren störtat i det
steniga djupet nedanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
