Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det hade varit så naturligt och troligt, att någon
af dessa tusen hvardagliga händelser inträffat, som
kunnat upptäcka sanningen, men det händer icke sällan att
samma ovanliga skickelse, som blir medlet för en
upptäckt, äfven lånar sig att emot all förmodan dölja ett
brott, och då man länge förgäfves sökt och efterspanat
den försvunne egaren af Merton Hall, antog man hans
död för gifven och glömde honom.
"Så snart jag blef frisk, ämnade jag resa till
hafsbaden i Dieppe. Jag ville lemna EngJand, men likväl
icke vara mera aflägsnad, än att jag kunde få
noggranna underrättelse om Percys återkomst.
"Merton Hall skulle tillfalla en kusin till Merton,
och jag lemnade med glädje ett ställe, der jag icke
varit mindre olycklig eller mindre brottslig än vid
Oukwoodhouse.
"Äfven nu kände jag ingen ånger, ingen önskan
att göra det skedda ogjordt, men en sällsam oro, en
dyster nedslagenhet i sinnet, som jag icke förmådde
bekämpa, och som snarast liknade en dof och
smärtsam harm, emot det vidriga öde, som icke ville skänka
mig lyckan och kärleken på mindre hårda vilkor, än
dem jag tvungits att antaga, förföljde mig beständigt.
"Nu hade jag betalt detta höga pris, den handel
jag afslutat kunde icke gå tillbaka, och jag ville nu
njuta frukterna deraf. Jag var ung, vacker och rik
och ändtligen undkommen det tyranni, hvaraf jag
hittills lidit, jag ville nu älska och blifva älskad, jag
ville återfinna min första korta och ljufva sällhet och
blifva god och lycklig.
"Ack det förflutnas fröjd är en ton, som
förklingat, en blomma, som vissnat, en våg, som rullat bort!
Man kan möjligen finna en ny glädje, en annan
sällhet, men det är likväl icke detsamma, ty öfver det
försvunna, det för alltid förlorade lägger saknaden ett
skimmer som det närvarande aldrig eger, och som blir
allt mera hänförande, ju längre i fjerran vi se det.
Den fordna lyckan är försvunnen, vi kunna icke återfå
den, äfven om de dödas skuggor icke vakta dess graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
