- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
123

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ellen hade packat ned mina saker, vi skulle resa
morgonen derpå.

"Jag hade nyss haft en lång rådplägning med
Mertons advokat, en gammal hederlig men föga
skarpsinnig jurist, som länge skött familjens affärer. Han
ville, att jag skulle protestera emot allt arfskifte och
ännu icke anse mig som enka.

"Detta var alldeles emot min plan och önskan.
Hvad brydde jag mig om min mans förmögenhet,
hvilken nu syntes mig nästan förhatlig? Jag hade mer
än nog af den lifränta Merton anslagit åt mig, och
som endast nödvändigheten tvang mig att mottaga.

"Qvinnor förstå sig då aldrig på affärer," sade
gubben muttrande och skakande på hufvudet, då vi
skildes åt, och jag var glad att sluta detta samtal, som
plågade mig, och kände en oemotståndlig lust att komma
ut i fria luften.

"Då jag väl sett juristens gigg försvinna i allén,
skyndade jag att tillsäga om min vagn; jag ville göra
ännu ett besök vid Oukwoodhouse, innan jag reste,
dragen dit af någon dunkel aning, hvars betydelse jag
sjelf icke uppfattade.

"Vagnen körde fram, jag satte mig upp, och en
timme derefter stannade vi vid en liten skogsdunge
utanför parken åt hafssidan till.

"Jag hade valt den längre, sällan besökta vägen
vid hafsstranden, ty jag ville ensam och osedd ännu
en gång återse denna vackra allé längst ned i parken,
der Percy och jag vandrat tillsammans.

"Ingen, utom kusken som körde, följde med mig,
och jag tillsade honom att vänta på mig under träden
vid backen.

"Med snabba steg skyndade jag genom det
busksnår, hvarigenom gångstigen till den lilla bakporten
gick. Denna grind brukade vanligen vara öppen om
dagarne, och så var den också nu.

"Just som jag ämnade gå in, ådrog sig ett prassel
i häcken utanför staketet min uppmärksamhet. Jag
stannade ett ögonblick, och såg en stor raggig hund,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free