Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag hade likväl orden på mina läppar, och de
böra nu mer än någonsin uttalas. Det är min pligt,"
tänkte han vidare, men i denna tanke låg en
resignation, ett obehag, således redan en uppoffring, som
denna oväntade förändring framkallat, derför att den
framkallat fåfängan och egoismen i hans själ.
Hvem vet, huru ofta de hädanefter skola låta
höra sin röst, och om hedern och rättskänslan alltid
skola kunna nedtysta dem och göra sig gällande
såsom nu.
Då familjen samlades vid frukostbordet, voro Astley
och Hedda nästan lika bleka.
Ingendera hade sofvit denna natt. Hvad den ena
läst i verkligheten hade den andra läst i inbillningen,
och i båda fallen framträdde skilsmessan lika hotande.
Den unga flickan hade på morgonen haft ett
långt samtal med sin farbror, som inkallat henne i sitt
rum, och då hon utkom derifrån, buro hennes ögon
spår af tårar, och hennes unga ansigte var så stelt
och dödt, som om hon derinne afsagt sig all lifvets
glädje.
Faster Petronella, som äfven fått en fullständig
kännedom om Astleys historia, kände inga gränser för
sin förvåning och sin glädje och utropade gång efter
annan, med tindrande ögon:
"Den kära gossen! Hvilken lycka! Det är ju
som en roman, en fullkomlig roman!
Hon såg och begrep mer än väl den stackars
Heddas tårar, men ehuru hon hade all möjlig öm
välvilja för den unga flickan som sin brorsdotter, så
älskade hon Astley fullkomligt som sin egen son, och
satte således hans lycka och framgång före allt annat.
Den grumliga, ofrivilliga känsla, som uppstigit
hos Astley vid tanken på Hedda, försvann emellertid
vid åsynen af hennes sorgsna och skygga utseende,
och då han tog hennes hand och fäste sina ögon på
hennes, lyste lika mycken kärlek och förhoppning deri
som fordom. Kärleken och hedern hade segrat öfver
fåfängan, och när frukosten var slutad, sade Astley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
