Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligen verkligheter, som vi icke kunna fullt
uppfatta i andra afseenden, än i dem de likna oss sjelfva
och derför kunna lika litet fullständigt betvifla, som
fullt tro på, förnimbara under vissa förhållanden,
fängslade till en del af samma lagar som vi, sväfvande,
förvirrade reflexioner af vårt eget mystiska
inre, skuggor af oss sjelfva, själlösa återspeglingar af
våra egna intryck, med ett ord, förkroppsligade
drömmar, halfgångna foster af hjernans verksamhet ..."
"Håll, håll! min vän, du förvillar dig i en labyrint
af hypoteser, hvarur jag åtminstone icke kan reda
mig," sade Alf afbrytande och betraktade sin svärmiska
vän med oroliga blickar.
Malkolm gaf emelltid icke akt på detta afbrott;
hans drömmande ögon voro sänkta mot golfvet, han
vred åter mekaniskt på länkarne i sin kedja och
fortfor med en röst, hvars låga och milda ljud tycktes
antyda, att han af lifligheten i sin egen föreställning
hänfördes att tala, utan egentlig mening, eller pretention
att söka öfvertyga sin åhörare.
"Denna hemlighetsfulla verksamhet," återtog han,
fortsättande sin tankegång, "som vi så ofullständigt
känna, och för hvars riktiga uppfattning vi ega ingen
garanti. Men om det likväl gifves ett sätt att intränga
i detta mysterium, om vi kunde frigöra oss ifrån oss
sjelfva, med bibehållande af vår reflexionsförmåga, om
vår vilja kunde beherrska sömnen och drömmen, om
vi kunde lära oss konsten att dela vår varelse, och
då själen ännu upplifvar kroppen, anden kunde stå
bredvid och bevittna dess verksamhet, dess mekaniska
djurlif, se der det enda sätt att lösa den gåta, som
pinar mig ... Då förnuftet, sinnenas regulator, är
overksamt, då anden under sömnen har flytt, är
hjernans verksamhet endast mekanisk, vi tillhöra icke
mera oss sjelfva, denna kropp, som icke mera är vår,
lyder måhända dessa dunkla makter, som vi icke känna;
instinkten, vanan tar den om hand och låter den
uträtta saker i hvilka anden har ingen del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
