Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Liksom ett uppdraget urverk, eller mekaniken i
ett positiv låter cylindern kringvridas och hvarje af
dess kuggar anslå stålfjedrarne i dess bestämda
ordning, så röner hjernan sina sensationer under sömnen,
framkallade af dessa demoner, hvarom bibeln talar;
de meddela sig med nerverna, som i sin ordning sätter
kroppen i rörelse; sinnena äro verksamma, men utan
reflexion, och handlingarna blifva följder af en oredig
blandning af minnen och intryck, påverkade af en
kraft, som icke är andens, icke vår egen."
Malkolm tystnade åter, och Alf tyckte sig som
läkare väl kunna hafva anledning till åtskilliga
anmärkningar emot sin väns något godtyckliga system och
besynnerliga slutsatser, men han inskränkte sig att säga:
"Du frågar mig om jag tror på ... på hvad?"
"Nå väl, med andra ord och utan omsvep, tror
du på andar?"
"Hvilken fråga!"
"Ja eller nej?"
"Nej. Naturligtvis."
"Märkvärdiga enfald och egenkärlek! Så svara
alla, då man framställer denna fråga direkt, och likväl
finns icke en enda, som icke någon gång anat, att det
sväfvar omkring dem tusen onämnbara saker, att
nattens slöja i sina veck gömmer varelser, som väcka
vår rysning. Hvarifrån kommer denna aning, denna
fruktan? Är den väl alldeles utan grund? Finns väl
något utan anledning, existerar väl en verkan utan
orsak, och har icke hvarje instinkt, hvarje tanke och
känsla i vår själ en motsvarighet i verkligheten? Vi
känna icke orsakerna, men väl verkningarna, instinkten
eller aningen har gifvit oss initiativet till hundra
upptäckter, som vetenskapen bekräftar."
"Men, Malkolm, hvart vill du komma med allt
detta?" inföll Alf, orolig öfver sin väns besynnerliga
vältalighet, som tycktes gömma en betänklig troslära.
"Jag vill endast komma derhän, att låta dig inse
den narraktiga fåfängan uti att tro sig veta allt, och
förkasta allt hvad man icke begriper, att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
