Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du har kanhända rätt, men avbryt mig nu icke
mera!"
"Jag kan icke lofva dig det, men fortfar emellertid!"
"Morgonen derpå vaknade jag trött och olustig,"
började Malkolm, tankspridd, sönderplockande den
stackars blomman, som han höll i handen, och strödde
dess blad omkring sig. "Jag påminde mig hvad jag
hade drömt, den halft bortglömda hvita pierrons bild
stod åter lifligt för mitt minne, en obehaglig aning
genomflög mig, och den besannades äfven. Jag såg
mig rädd omkring; der på bordet låg mycket riktigt
beviset för hans hemlighetsfulla besök, en papperslapp
med de vanliga odiösa orden: "Gif mig igen min
peruk", skrifna med samma sneda kråkfötter, som jag
tvenne gånger förut sett, och bredvid låg en afskuren
hårlock.
"Hvad skulle detta betyda? Jag betraktade hårlocken
med förfäran och kastade sedan instinktlikt en
blick i spegeln.
"Det var mitt eget hår, det var intet tvifvel, der
stod ju vid ena örat en afklippt hårtoffs rätt i vädret,
styf och oböjlig.
"O, min Gud, den bofven!" utropade jag
förkrossad, "jag kommer att se ut som ett spektakel!
Huru kunna skyla denna besynnerliga borstlika fläck?
"Mitt hår var emellertid temligen tjockt, jag
kammade det med resignation öfver det stubbade stället
och undersökte sedan mitt rum.
"Samma förhör med städerskan, samma fruktlösa
frågor, ingen hade sett eller hört något, och som man
endast under sömnen kunnat klippa hårlocken af mig,
så var det under natten man varit inne.
"Min dörr hade varit olåst, jag hade icke ett
ögonblick tänkt på, att samma uppträde kunde här
upprepas som i Stockholm, och ansåg mig nu qvitt
min hemlighetsfulla plågoande, och just nu, då jag
minst väntade det, då jag nästan glömt honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
