Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdde han åter med ett nytt och ännu mera
försmädligt upptåg.
"Min bostad här vid Gustafsberg var också oändligen
mycket lättare att smyga sig in uti. Jag bodde
på nedra botten, dörren gick rakt ut till en smal
förstuga, som sällan stängdes ordentligt, och fönstren till
min sängkammare sutto så nära marken, att man med
lätthet kunde klifva in derigenom, då de voro öppna.
"Det hade således denna gång alls inte behöfts
några öfvernaturliga krafter, för att mystifiera mig.
"Jag fördömde min dumhet och vårdslöshet och
flyttade samma dag i Bojsers rum, hvilka jag
öfvertalade honom att utbyta emot mina. Ehuru detta
försigtighetsmått troligen icke tjenade till något, syntes
dessa rum mig temligen väl barrikaderade, emedan de
lågo på vinden i ett litet trähus, som likväl var
ganska lågt, och dertill hade en gammal halft upprutten
balkong utanför, hvilken icke erbjöd stora svårigheter
att bestiga utifrån.
"Dessa rum voro emellertid mera otillgängliga än
mina, och husets port stängdes alltid klockan tio, ty
värdinnan, en gammal mycket döf fru, och hennes
äfven något lomhörda gamla piga voro mycket rädda
för tjufvar.
"Då min flyttning väl var ombestyrd, skyndade
jag mig ut, för att träffa Sara och kunna bli
presenterad för henne och hennes mor.
"Vid en badort blir man snart bekant, och med
förtjusning fann jag att äfven hon tänkt på mig, under
mina trägna promenader i Stockholm utanför hennes
fönster.
"Den vackre Darneys djerfva hyllning tycktes
emellertid icke misshaga henne, och om jag slutligen
trodde mig hafva besegrat honom, så borde detta
verkligen hafva smickrat min egenkärlek.
"Jag vill emellertid icke trötta dig med berättelsen
om fortgången af min kärlek; den tog ett lika
hastigt som förödmjukande slut," tillade Malkolm
suckande och steg upp. Han gick några slag på golfvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
