- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
209

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ärfva mig? Det vete fan! Det har jag aldrig
tänkt på. Jag har ingen slägt, som du vet."

"Jag vet ingenting mer, än att dina föräldrar dogo
i din barndom, och att du icke har några syskon."

"Min far härstammade ifrån Kurland, der hans
familj är gammal, och jag har der någonstädes ett
gammalt slott, en intendent och till och med ett par
hundra smutsiga underhafvande. Men hvad hafva
mina slägtförhållanden att göra med den sak jag
berättat dig?"

"Mycket kanhända. Har du alls intet reda på,
om du eger någon slägt der ute?"

"Nej, sannerligen jag någonsin brytt mig derom!
Emellertid ligger inom mig ett dunkelt minne af att
jag hört min förmyndare säga, att jag egde en kusin,
som uppfostrades i Petersburg."

"Vet du hvad? Jag anser det icke omöjligt, att
den der kusinen kan hafva någon del i den hvita
pierro’ns upptåg."

"Hvilken galenskap! Han känner troligen lika
litet om mig som jag om honom. Han vet kanske
icke ens, att jag lefver."

"Hvem vet? Då man blifvit uppfostrad i Petersburg,
får man lätt arronderingsplaner och är alls icke
noga om medlen."

"Men jag förstår dig icke," sade Malkolm med
matt och likgiltig röst.

"Jag vill icke trötta dig längre, du har redan
ansträngt dig allt för mycket, din helsa är verkligen
klen och angripen. Jag lemnar dig nu, det är redan
öfver midnatt, men jag återkommer i morgon, och då
skola vi vidare tala om saken," sade Alf och steg upp.

"Nej, Alf, stanna ännu en stund! Jag har ingen
lust att lägga mig. Sommarnatten är så ljus och sval.
Jag har hemtat mig nu, det var endast en öfvergående
matthet. Säg mig nu hvad du menar. Jag förstår
ingenting. Jag är ibland alldeles ur stånd att reda
mina tankar, mitt hufvud kännes så tomt som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free