Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ser du, Zusette är mycket vacker; hon liknar
icke alls de bleka och lungsigtiga engelskorna, hon har
svart och tjockt hår i tunga präktiga flätor, ögon så
brinnande och så ljufva, att man kunde tro henne född
på andra sidan om Pyreneerna, och en växt... Ack!
hon kan aldrig visa sig på gatorna utan att väcka
nyfikenhet och beundran, och derför går hon också
aldrig ut, annat än då jag följer henne. Om hon nu
likväl skulle hafva råkat på någon, som ... Nej jag
vill icke tänka något sådant, det är omöjligt; jag skulle
döda henne, det vet hon."
Den lille fransmannen knöt sina händer och rullade
sina ögon så vildt, att Astley var glad, att mörkret
hindrade de förbigående att se hans sinnesrörelse, på
hvars djup och verklighet den strängt och lugnt
uppfostrade svensken hade svårt att rätt kunna tro, då
den så här oförbehållsamt yppades för en vän sedan
gårdagen.
"Det är utan tvifvel hennes helsa, som är förstörd,
du vet, huru förderfligt Londons tunga osunda
luft verkar, i synnerhet på en främling ifrån södra
Frankrikes varma och soliga klimat. Det är den engelska
mjeltsjukan, ingenting annat, som nedstämt och
afkylt din stackars lilla fästmös sinne, var öfvertygad
derom!" sade Astley hjertligt, för att lugna sin vän.
"Tror du det? Tror du verkligen det?" utropade
Gordon förtjust, och omfamnade honom midt på gatan
så häftigt, att Astley kände sig helt förlägen öfver den
oväntade verkan hans ord åstadkommit.
"Ja så är det! Hon har icke kunnat uthärda här
i den fördömda dimman och töcknet, och att sitta
inne sedan hela dagarne, hur skulle hon kunna lefva
på detta sätt? Men jag vill skicka hem henne, hon
måste resa, och jag vill försöka att kunna följa henne
till och med...
Islingtons gator kunde, den tiden åtminstone, just
icke skryta hvarken af renhet eller räthet, och den
förtjuste skrifvaren klef blindt i den ena vattenpussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
