Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hm, ja deri har du verkligen rätt," sade Astley,
icke utan ett slags hemlig motvilja, vid tanken på den
fransyska damen, som bodde här och hade den
godheten att intressera sig för honom.
"Vet du, jag har redan utsett en präktig och
billig bostad för dig. Jag känner en gammal fru, som
egentligen har en korffabrik, hvaraf hon lefver, men
som äfven tar emot hyggliga hyresgäster: jag har sjelf
bott hos henne en tid, hon bor bort åt Islington, det
är temligen aflägset, men priset är billigt."
"Att det är aflägset, gör ingenting, jag har god
tid, om du vill följa mig dit i morgon, så är jag mycket
tacksam."
"I morgon, hvarför icke så gerna genast?"
Astley hade just intet egentligt skäl för sitt dröjsmål,
men emellertid så beslöts det, att flyttningen skulle
uppskjutas till dagen derpå, ehuru han ville genast
begagna sig af Gordons ledighet på qvällen, för att
blifva presenterad för sin blifvande värdinna.
De båda unga männen begåfvo sig alltså i väg,
under det att den ena djupa sucken efter den andra,
ur den hederlige fransmannens betryckta bröst,
förmådde Astley att af verkligt deltagande söka få reda
på hans hastigt påkomna bekymmer.
"Åh, jag kan gerna säga dig rent ut, att detta
bekymmer inte är så nytt," sade Gordon sorgset, till
svar på Astleys upprepade frågor. "Det är mer än
ett halft år sedan, som jag tycker mig märka, att
Zusette icke är sig lik; hon nästan undviker mig, hon
som förr flög emot mig, så glad som en liten sångfågel
när jag kom; hon vill icke mera tala om vårt giftermål
och om framtiden, och på en tid ser hon så blek
och sorgsen ut, att jag icke vet, hvad jag skall tänka."
Astley hade mycket svårt att hitta på något tröstande,
och Gordon lyssnade icke heller till hans triviala
fraser, utan fortfor efter en stund, under det man allt
mera närmade sig förstaden och lemnade de breda
gatorna och höga husen bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
