Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällsamma, ju mindre han kunde begripa, hvarifrån
de kommo eller hvad de betydde.
Ibland höjde sig denna entoniga sång så högt, att
han urskilde orden: "Old Robin Hood", som ideligen
upprepades såsom refrain, med en så klagande röst,
som om det varit Robin Hoods liksång man sjungit.
Astley kunde icke förmå sig att gå derifrån, innan
han fått reda på den ovanliga sångaren, som valt en
så olämplig plats och stund för sina prestationer, och
då han i detsamma såg ett par sotiga smeder, som
kommo från sitt arbete och ämnade sig öfver bron,
gick han fram till dem och gjorde dem uppmärksamma
på de orediga ljuden, som vinden ömsom förde fram,
ömsom upplöste och förskingrade.
"Åh," sade den ena skrattande. "Det är gamla
Hester, som är ute och spökar, hon tjuter alltid emot
oväder liksom hundarne."
"Ja, jag ser henne sitta der nere och gunga i
gyttjan," tillade den andra, under det båda två lutade
sig öfver broräcket och tittade ned i vattnet, som gult
och grumligt flöt långsamt derunder.
Astley följde nyfiket riktningen af deras blickar,
men han såg ingenting, allt var svart och otydligt der
nere, och han sade otåligt:
"Hvem är Hester? Jag ser ingenting."
"Åh, det är en stackars gammal qvinna, som har
supit sig galen. Vi kunna gå ned och taga henne
med oss och lemna in henne på fattighuset, der hon
bor, då vi gå förbi. Natten blir kall, och det är
synd hon skall sitta ute, hon har husrum i fattighuset,
ser herrn, men de kunna icke hålla henne inne,
när det kommer åt henne."
Astley kände en obestämd nyfikenhet att se Robin
Hoods sångerska och följde de båda karlarne öfver
bron och ned till andra stranden.
Här upptäckte han nu verkligen i mörkret en
varelse, som satt i en af de gamla båtarne, hvilka
lågo halft uppdragna på land eller voro fästa vid
pålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
