Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gordon var emellertid så melankolisk och fåordig,
att han fullkomligt väl kunnat uppträda hvilket
ögonblick som helst på mr Crawfords kontor, och då Astley
skrattande sade honom detta, svarade han sorgset:
"Ja, jag fruktar, att jag aldrig mera behöfver
förställa mig, för att väcka förtroende hos mr Crawford
och hans klienter; min munterhet är för närvarande
icke större, än att den ganska väl kan döljas utan all
ansträngning."
"Men hvar har då ditt goda lynne tagit vägen?
Är Zusette ännu alltjemt osynlig?"
"Ack, ja! Och om du visste hvad jag känner.
Men det kan du icke ana, efter jag vet att beherrska
mig," tillade han häftigt uppspringande. "Om du hade
sett Zusette, så visste du, hur man kan älska henne,
hur man kan frukta. Jag har vaktat henne. Jag
har varit svartsjuk om henne som en turk. Och likväl
kanhända... Ah, om det vore möjligt! Om jag
kunde tro ..."
Gordon vandrade häftigt fram och åter på golfvet,
med utsträckta armar gestikulerande omkring sig, och
stannade emellanåt orörlig med nedsänkt hufvud.
"Det kunde likväl vara sannt! Hon kunde hafva
bedragit mig!" utropade han och slog sin knutna hand
för pannan så våldsamt, som om han ämnade krossa
sin hufvudskål, hans ögon gnistrade, och den beherrskning,
hvarom han nyss talade, tycktes nu åtminstone
vara temligen obetydlig, han marscherade åter några
steg med häftighet, stötte med vild fart emot bordet
och kastade sig slutligen gråtande i soffan.
"Min stackars Gordon," sade Astley deltagande,
"sansa dig nu! Betänk, att du ännu ingenting vet,
som berättigar dig till denna förtviflan; du säger ju,
att hon är sjuk, hur kan du vredgas då? Det är ju
orättvist emot det arma barnet."
"Ja, ja du har rätt. Jag är ett odjur, en narr,
men likväl, hvarför får jag icke komma in till henne?"
"Fruntimmer hafva ju så många infall, har man
sagt mig. Hon är väl en smula behagsjuk, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
