Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Är du färdig, Cameron?" sade Harvey som varit
sysselsatt att mycket noggrannt tillknäppa sina
nötbruna hanskar och nu lyckats dermed. "Se så! Låt oss
gå, klockan är sju."
Han mottog sin hatt af den bugande uppassaren,
och de tre vännerna gingo utför den upplysta trappan
och kommo ut på gatan, der de stannade, villrådiga
ett ögonblick, då vagnen, som skulle vänta dem, icke
syntes till.
Det var i april månad, men ehuru klockan ännu
icke var åtta, voro lyktorna redan tända, ty vädret
var mulet och töcknigt och den mörka gatan, med sin
af klibbig smuts öfverhöljda stenläggning, gjorde dem
väl behöfliga.
Ljusskenet ifrån butikfönstren på nedra botten
upplyste hela platsen framför porten, och Astleys blick
stannade händelsevis vid en hopkrupen figur, som satt
på trappan, der de gått utför. Just som de hade
passerat förbi, reste den sig upp, och han igenkände genast
Hester, den gamla halftokiga qvinnan, som han sett om
aftonen i båten på floden.
Hon sträckte upp sig i sin fulla längd, och fästande
sina skarpa svarta ögon på de trenne unga männen,
tycktes hon med yttersta uppmärksamhet granska hvar
och en af dem, då de gingo förbi, och sedan sjönk hon
ned igen i samma ställning och drog sig in i hörnet
vid trappan, i det hon mumlade några ohörbara ord
och likgiltigt stoppade i sin kjolsäck de småmynt, som
Astley lade i hennes hand.
Hvarken Harvey eller Moore tycktes hafva märkt
henne, de sågo med spanande blickar utåt gatan efter
vagnen och hade aflägsnat sig några steg, medan Astley
ännu stod qvar vid det upplysta fönstret bredvid porten.
I samma ögonblick såg han tvenne personer komma
stojande och skrattande utför trappan till andra
våningen; det var tydligen tvenne af deras muntra grannar
under middagen, och den ene af dem, den som kom först,
var utmärkt för sin vackra figur och sitt markerade
ansigte, hvars klara bruna färg och svarta ögon gåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
