Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom utseende af en spanior eller italienare. Hans
blossande ansigte och något osäkra gång vittnade
emellertid om följderna af den bullersamma middagen.
I samma ögonblick, som de båda herrarne kommo
ned i förstugan, hade den gamla tiggerskan återigen
rest sig upp, och då de hunnit fram till porten, der
hon stod, sprang hon fram, lindade sina långa,
senfulla armar omkring den vackre, unge mannen, som
gick förut, och utropade med en hes och brådskande
röst, som likväl i detta ögonblick icke tydde på någon
sinnesförvirring:
"Jag såg dig gå in. Jag har suttit här i flera
timmar och väntat på dig. Stanna, stanna! Du måste
vara Samu! Du är Samu, är det icke så?"
Främlingen, som ovilkorligt blifvit hejdad af hennes
kraftiga och konvulsiva famntag, syntes först helt
bestört öfver den oväntade uppenbarelsen, och sedan
öfverväldigad af harm öfver den trasiga qvinnans djerfhet,
slet han sig ifrån henne, och fattande henne i armen
med en styrka, som vittnade om ovanliga krafter,
kastade han henne handlöst och lätt som en handske
emot väggen, under det han utfor i förbannelser öfver
polisens vårdslöshet, som tillät tiggare att öfverfalla
folk på detta sätt.
Af en alldeles ofrivillig nyfikenhet hade Astley
sprungit upp för trappan, och då han såg den unga
mannen i häftigheten af sin vrede, ännu ytterligare
sparka undan den, som det tycktes, sanslösa qvinnan,
fattade han honom temligen våldsamt i kragen och
utropade harmsen:
"Blygs ni icke, sir, att misshandla en stackars
gammal svagsint qvinna på detta sätt?"
Förvånad och ännu mera uppretad öfver detta nya
angrepp, vände främlingen sig om, och skulle utan
tvifvel slagit Astley till golfvet, om icke i samma
ögonblick hans egen kamrat tillika med Astleys båda
vänner, hvilka vid bullret i förstugan skyndat tillbaka,
hastigt kastat sig emellan dem båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
