Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnet likasom den allvarliga och stränga minen i en
fars anlete; vi blifva nedslagna, fruktande och sorgsna
deraf, vi ega icke mod att underkasta oss deras hårda
domar och dystra skoningslösa rättvisa, fantasiens och
bönens vingar stelna inom dessa väggar, och vi fly eller
fasthållas kanhända af läsarprestens osmakliga vältalighet,
som frambringar ett slags hysterisk och oskön extas
hos hans arma, okunniga och otillräkneliga åhörare.
Alf kände något sådant, utan att just göra sig
reda derför, och om han icke delade bondgummornas
fromma tro, som innanför kyrkdörren, med lika mycken
behändighet som religiös vördnad, bestänkte sina frodiga
barn med vigvatten och sedan läto radbandets kulor
med ojemförlig skicklighet löpa mellan sina bruna
fingrar —, vördade och nästan afundades han dem,
och det var med en känsla af outsägligt behag han
lyssnade till några nunnors vackra röster som
framträngde ifrån förhänget på den klumpiga, målade och
förgylda läktaren.
Det finnes kanske ingenting så orimligt till sin
grund och likväl ingenting så allmänt, som religiös
ofördragsamhet; och dock är förmågan att fatta och
tolerera andras föreställningssätt, det första och
ovilkorliga kännetecknet på ett redigt och upphöjdt förstånd.
Hur skulle man väl kunna tänka sig att alla dessa
millioner hjertan och hjernor skulle kunna i dogmer
och detaljer, det vill säga i uppfattning af religionens
yttre bruk öfverensstämma, och hvarför fordra det?
För det lifliga sinnet, den fantasirika, känsliga,
varma och barnsliga naturen måste religionen blifva
helt olika, till formen åtminstone, än för den kalla,
orörliga, tystlåtna och allvarliga; och detta i oändliga
modifikationer, likasom menniskornas lynnen.
För den enes sömniga och tungsamma uppfattning
äro alla dessa bilder, dessa blommor, denna passionerade
sång och dessa vällukter ett besvärligt, störande och
gudsförsmädligt skräp, då de deremot hänföra och höja
det lifliga sinnet till andakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
