Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alf hade just icke mycket reflekterat öfver dessa
saker, men han kände dem; och den rörelse han erfor,
när han knäböjde bredvid alla dessa hederliga flottare,
handtverkare och timmerkarlar var helt ofrivillig,
oberoende af både Luther och Lojala och helt naturligt
framkallad af hans omgifning.
Det var emellertid med liksom en skymt af
förvåning öfver sin egen instinktlika andakt, som han
reste sig upp, och då han stått en stund inom
kyrkdörren och kom att vända sig om, såg han en qvinna
helt ensam ligga knäböjd vid ett litet helgonaltare,
invid väggen bakom pelarne.
Han kunde icke se hennes ansigte, som var
nedböjdt och doldt i hennes händer, men hennes blonda
och glänsande hår, som var alldeles bart, ty den svarta
spetsslöjan hon burit deröfver låg nedfallen bredvid
henne, fäste hans uppmärksamhet lika mycket som det
ovanliga behaget i hennes ställning och de hvita
armarnes skönhet.
Ändtligen lyfte hon upp hufvudet, tryckte de
sammanknäppta händerna emot bröstet och steg upp.
Orgeln och sången ljödo ännu, men hon tog upp
sin slöja, svepte den omkring hufvudet och vände sig
om för att gå.
Hon hade emellertid icke verkställt detta så hastigt,
att Alf icke fått tillfälle att betrakta det ljufvaste
ansigte han någonsin sett.
De ännu våta mörka ögonhåren, de allvarliga och
milda ögonen, den fina hyn och de mjuka röda läpparne
skulle ensamt gjort henne vacker, men det var egentligen
renheten och det oskuldsfulla och sorgsna uttrycket i
hennes ansigte, som förtjuste den unge kandidaten, hvars
hjerta redan länge väntat och längtat efter ett föremål
för sin dyrkan.
Den unga flickans ansigte var af en så rörande
och sublim skönhet, att han tyckte henne alls icke likna
andra qvinnor han sett, och den beundran, han i detta
ögonblick kände, var verkligen så ren, att den gerna
kunde brinna under en kyrkas hvalf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
