Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alf hade emellertid, under det den främmande
talade, så småningom lyckats inkomma i det rum, der
han lemnat Malkolm; och alltjemt betraktande det
tryckta programmet med intresserade blickar, bad han
den lilla tysken medfölja till en af hans vänner, som
kanhända äfven ville taga i öfvervägande att försöka
sin lycka på denna högst kombinerade och lofvande affär.
Malkolm satt mycket riktigt qvar på sin plats
vid spelbordet, men Alf blef en smula distraherad i
sin tankegång, då han äfven i detsamma upptäckte
den långa vackra engelsmannen, som Garonnier nyss
visat honom såsom lord Hawerfield, stå bakom Malkolms
stol och allt emellanåt betrakta honom med ett uttryck
af bekantskap och vänskaplig förtrolighet — alldeles
som på terrassen i Dresden — hvars orsak Alf alls
icke kunde förstå.
Emellertid hade den lilla lottförsäljarens ögon
följt Alfs blickar bort till de båda herrarna vid
spelbordet, och då denne nu uppmanade honom att följa
sig, tyckte Alf sig märka, att han såg villrådig och
generad ut; han bugade sig likväl med ett jakande
och förbindligt leende, och Alf ämnade tränga sig fram
till sin vän, då han i detsamma såg Malkolm resa sig
upp och, med tydlig förvåning att återfinna en bekant,
besvara engelsmannens förtroliga helsning.
Det låg likväl en uppenbar köld i Malkolms
bugning, och ett så frånstötande uttryck i hans min,
att den elegante lorden drog sig tillbaka efter endast
ett par ord.
Alf hade nu kommit fram, och som det sista
intrycket hos honom var det lifligaste, frågade han
genast, huru Malkolm kunde känna lord Hawerfield.
"Lord Hawerfield!" upprepade denne förvånad.
"Det var Darney, den der engelsmannen, hvarom jag
talat med dig, som jag råkade vid Gustafsberg och
der gjorde bekantskap med."
"Darney, Saras älskare?"
"Ja, just han. Jag är alls icke sinnad att
upplifva denna connaissance, jag kan icke fördra honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
