Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda ögonen, den judiska fysionomien och de mörkblå
naglarne.
Der ute böljade man om hvarandra i den guppande
vals, som då var bruklig, och det var ganska svårt
att komma fram; emellertid såg han i detsamma
Hawerfields vackra hufvud öfver mängden alldeles
vid dörren, och utan någon egentlig afsigt beslöt han
att följa honom och lyckades verkligen att hinna ut,
innan den unge lorden, som gick helt ensam, försvann
i en af de mörka gångarne af parken utanför.
Det är emellertid allt för oegentligt att kalla den
lilla plantering, som omgaf det gulmålade brunnshuset,
för park, ty den utgjordes endast af några temligen
glesa alléer omkring en gräsplan, i hvars midt en
forelldam och ett vattensprång utgjorde glanspunkten;
på ena sidan vidtog den trädplanterade chaussén åt
Kronach och på den andra den lilla köpingens små
oregelbundna gator.
Det var åt detta håll Hawerfield tog vägen. Han
gick med raska och lätta steg, svängde med käppen
och hvisslade melodien till den vals, hvars toner ännu
ljödo ifrån brunnssalongen.
Klockan var tio, och flera af brunnsgästerna, som
voro mera noggranna med ordningen på stället, hade
redan kommit ut från balen, men åt denna sida fanns
ingen enda promenerande, och Alf, som följde efter
Hawerfield på något afstånd, upptäckte icke genast i
halfmörkret, hvarför denne stannade helt tvärt. Då
han närmade sig ännu några steg, hörde han honom
helt högt uttala några ord på engelska i en uppretad
och förargad ton, och när Alf smög sig ännu längre
fram och stannade i skyddet bakom ett träd, såg han
just den lilla juden, som han sökte, stå framför
Hawerfield midt på vägen.
Han kunde nu icke se hvarken hans ansigte eller
de utmärkande naglarne, men ställningen och figuren
voro desamma som lottförsäljarens der inne i
spelrummet, och ännu mera igenkänligt var ljudet af hans
röst, då han nu yttrade några ord på engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
