Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid skulle han alltid först öfvervara mötet
i skogen mellan honom och Hawerfield och låta de
möjliga upplysningar, han deraf kunde vinna, bestämma
sitt handlingssätt.
Om man emellertid äfven då talade engelska,
hvilket var mycket troligt, så hade Alf ringa eller
ingen utsigt att begripa, hvarom saken handlade. Och
att meddela Malkolm alltsammans och bedja honom
medfölja tjenade till ingenting, då han icke var mera
hemmastadd än Alf i detta språk; dessutom syntes
Malkolm så nervös och illamående, att Alf fruktade
för följderna af ett möjligen våldsamt uppträde.
Det syntes honom bäst att redan på förmiddagen
resa till Langenau, för att der möjligtvis få någon
kunskap om den tyska handelsbetjenten, som utan
tvifvel bodde der, och som alla i köpingen troligen
hade sett.
Uppassaren på hotellet hade skaffat en vagn, och
sedan Alf gifvit Malkolm en tillfredsställande förklaring
öfver sin resa och anbefalt Johan att icke ett
ögonblick lemna sin sjuka herre, i hvars yttre rum han
borde uppehålla sig, tills Alf återkom, satte denne
sig upp i den lilla kärran eller schäsen, som väntade
honom utanför hotellets port.
Den skakande vagnen och den muntre körsvennen,
i sina hvita skjortärmar, sin röda väst med små
silfvermynt till knappar, blomsterbukett i sin toppiga hatt
och en piska så lång som hela ekipaget, föreföll Alf
helt egendomligt, och den gladlynta pojkens sång och
prat roade honom så mycket, att vägen, oaktadt hans
otålighet, föreföll honom mycket kort.
Då han steg ur strax utanför staden, fick han
genast se kapten Garonnier, som helt ensam
promenerade i solbaddet utanför brunnshuset, och med
vänskapliga vinkar och svängningar med käppen helsade
honom redan på afstånd.
Alf kunde icke begära ett bättre möte, ty, ehuru
den lille fransmannan nästan ständigt gick för sig sjelf,
emedan han alls icke kunde tala tyska, och ganska få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
