Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af brunnsgästerna förstodo franska, så var han likväl
underrättad om allt och kände alla menniskor.
"Ah, monsieur Stjerne!" utropade han entusiastiskt.
"Jag är förtjust att se er, huru kommer det till, att
ni redan, så här bittida på morgonen, är här och utan
er vän? Ni ser upphettad och orolig ut, skulle ni
kanhända vara på jagt efter la charmante blondine?
Hon passerade just nyss Langenau med sin onkel, för
att fara till skifferfabriken i Geraldsgrün, jag talade
vid dem, de hade icke dröjt på balen i går mer än
några minuter... Ni gick miste om er presentation,
men vi skola passa på, när de återkomma. Hon var
i dag vackrare än någonsin i sin stora halmhatt;
emellertid har den unga damen verkligen ett fel i
mina ögon, hon har en min à la religieuse, hon är
allt för helig, det passar icke för en qvinna af verld;
hvar sak har sin tid och sin plats, det är
beundransvärdt i biktstolen och messan, men att med en dylik
min bevista en bal, eller åka i en gammal postschäs
för att se en skifferfabrik, åh, ma foi, det duger icke,
det blir ridikylt; om jag vore hennes onkel, så skulle
jag kunna tout cincèrement säga så här: ma petite,
denna englamin och dessa ögon à la mater dolorosa
äro mycket förtjusande, men endast vid vissa högtidliga
tillfällen. Min Gud, hvad vill du väl, att man skall
kunna säga till en qvinna, då hon har ett dylikt
utseende? Det aflägsnar, det afkyler äfven den hetaste
beundran, man blir helt konfys och tappar alldeles
hufvudet, och hvem vinner derpå?"
Monsieur Garonnier hade talat så ifrigt och utan
det minsta afbrott, att Alf icke fått tillfälle att säga
ett enda ord. Emellertid hade han hunnit stiga ur
sitt åkdon, betala sin kusk och arm i arm med den
vänskapliga kaptenen vandra ända fram till
brunnshuset, innan denne tystnade ett ögonblick.
"Ni är verkligen skarpsinnig, min bästa Garonnier,
då ni gissade, att jag var ute på jagt efter någon,"
inföll Alf, lemnande hans långa tirad om den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
