Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med handelsexpediten, och att hans intressen voro
ett fiendtligt sätt sammanbundna med hans båda vänners.
Den hederlige Alfs trofasta hjerta klappade vid
föreställningen, att just han, som älskade både Cameron
och Malkolm som bröder, skulle kunna blifva medlet
för bådas räddning ur den kritiska ställning, hvari
ödet försatt dem.
Han tviflade icke mera på Malkolms sällsamma
syner; han hade ju nu sjelf allt för många bevis på
verkligheten deraf, och det fordrades nu blott, att
kunna öfvertyga hans vän om den lilla judens
menskliga natur och brottsliga afsigter.
Huru denna lilla varelse, så obetydlig och simpel,
en fnaskig, betydelselös bodbetjent, som reste omkring
med profver på eländiga handelsvaror, kunde ega denna
sällsamma förmåga att väcka en panisk fruktan, att
beherrska och döfva en i alla andra förhållanden modig
man, att visa sig för honom, håna och gäcka honom
och på samma gång beröfva honom mod och förmåga
att gripa och straffa sin retsamma plågoande, detta
var emellertid ett problem, som Alf på intet sätt
förmådde lösa, och som han alltid måste lemna åt Malkolms
eget mystiska förklaringssätt.
Lyckligtvis skulle denna magnetiska förmåga icke
verka på Alf, och han föresatte sig att låta juden få
umgälla allt det onda han gjort Malkolm, då han väl
en gång fått honom i sitt våld; men att få detta var
ingen lätt sak.
Han skulle emellertid följa honom ifrån
mötesplatsen hemligt eller öppet, de måtte taga vägen hvart
som helst, och hotelsen att anklaga honom för stölden
af silfret var ju alltid ett vapen, som inför verlden
kunde användas, och som skulle skrämma juden till
bekännelse.
Han ångrade likväl nästan, att han icke fullt
utförligt meddelat Malkolm anledningen till sin färd,
i fall hans bortovaro skulle räcka längre, än han först
förmodat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
