- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
344

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korta ungdom, här vid detta lilla sybord hade hon
suttit och arbetat, och låtit sina milda ögon hvila på
blomstergruppen utanför.

"Jag utdrog den lilla lådan i bordet; der lågo ännu
hennes sysaker, en liten fingerborg af guld, en något
rostad sax med en emaljerad öm devis, ett gulnadt
halffärdigt broderi, några silkesnystan, hvilkas färg
och glans voro oförändrade, allt var sådant, som om
hennes hand nyss vidrört det; dessa värdelösa,
bräckliga småsaker lågo qvar, men handen var stoft, denna
varelse, som varit så älskad, som burit lifvets hela
lycka och fullhet inom sig, fanns icke mer, men hennes
minne fylde, som ett rosendoft, hela detta rum, och
hennes ande, återkallad af hennes sons ömhet och
saknad, tycktes mig i detta ögonblick sväfva omkring
mig och beröra min panna och mitt hår med sina
kyssar.

"Hade jag orätt, var jag väl offer för en ljuf
inbillning, voro dessa sällsamma rörelser, som fylde
mitt hjerta endast en bedräglig följd af min egen
föreställning?

"Den vackra, unga mor, som ifrån ramen på
väggen tycktes småle emot mig, hon hade ju aldrig
mistat, aldrig begråtit sitt barn, hennes ömhet, hennes
smekningar hade ju tillhört denna Astley, hvarom man
berättat mig, och som jag sjelf sett under så obehagliga
förhållanden, som jag ansåg som en förrädare, en
främling, hvilken stulit mitt namn, mina föräldrars
kärlek och hela min tillvaro. Och hvem var han i
sjeifva verket, hvarifrån hade han kommit? Hade väl
den demon, som ständigt styrt den olyckliga Agnes
Mertons handlingar, framkallat en skugga, en mystisk
och trollsk afbild af det barn hon bortfört, för att
äfven häri gäcka hennes hämdfulla afsigter?

"Jag försäkrar, att jag låter Jemina gå in och
damma flera gånger i veckan här i rummen, men
sannerligen man det kan se. Här ser allt för ostädadt
ut," sade mrs Banks, i det hon kom in i kabinettet
och i förbigående strök med sin feta hand, som liknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free