Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskyvärda brott och hennes sällsamma känslolöshet vid
åsynen af den döda, hvars stela och vanstälda ansigte
jag nästan tyckte mig se skymta fram, mellan de gamla
dammiga och tunga gardinerna framför den stora
sängen i alkoven.
"Allt i detta rum var ännu fullkomligt sådant, som
hon sett och beskrifvit det; och om jag i detta
ögonblick sett henne sjelf och den gamla miss Spencer
stående vid sängen i halfskymningen, så skulle jag
säkert hafva funnit det helt naturligt, så bjert och
gripande var det intryck jag rönte, och först en lång
stund, sedan jag tagit afsked af mrs Banks och
kommit ut i solskenet, flydde dessa skuggor ifrån grafven
ur min inbillning — — —".
(Fortsättning några dagar senare.)
"Om lasten ständigt såg ut som en Medusa och
dygden som en engel, så skulle vår sinliga
uppfattning af allt annat i verlden äfven bättre motsvara
sanningen, vi skulle icke ega förevändningen af en låtsad
okunnighet om våra felsteg, och troligen en gång vid en
sista återblick på vår lefnad finna mera harmoni emellan
våra föresatser och några handlingar; eller om de båda
stridande makterna åtminstone oftare utsade sitt
ultimatum och icke möttes i oändliga koncessioner, om de
båda hade en prononcerad färg för våra ögon och icke
ständigt i världslifvet öfverginge i så mångfaldiga och
fina nyanser, att hin onde sjelf icke är säker för att,
ehuru han ifrån början af sitt spej står på en svart
ruta, han icke så småningom kan föras derhän, att
han slutligen stannar på en hvit, och för oss arma
menniskobarn blifver förhållandet oftast motsatt: våra
första steg ledas af de bästa afsigter, men vi stanna
en gång — Gud vet hvar. Med ett ord, det fordras
ofta en oändlig skarpsynthet eller kanske rättare en
oändlig blindhet, för att utan svindel hålla sig på den
"smala vägen", och för att se, hvar den rena hvita
färgen börjar grumlas och öfvergå i andra, måste det
inom oss finnas ett oföränderligt ljus, vid hvars sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
