Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon dog på nionde dygnet, och Morris, den
spelevinken, sörjde henne, det kunde man se."
"Men förundrade det icke lady Hawerfield, att
hennes barn blef sig så olikt efter sin sjukdom?"
"Jo, det gjorde det visst, det, och hon sade många
gånger åt mig: Jag känner icke igen Astley. Hvart
har hans silkesfina ljusa hår tagit vägen och färgen på
hans ögon sedan? Vet du, Mary, jag tycker han är
förändrad både till sinnelag och utseende. — Men herre
Gud, mylady, svarade jag, icke kan man så noga begripa
ett fem månaders gammalt barns sinnelag. Men en
mor, ser herrn, hon tycker sig alltid känna och veta
allt hvad barnet tänker och vill, till och med hvad
de sjelfva icke veta. Och besynnerligt var det också,
att när håret, som gått bort på hans lilla hufvud,
växte till igen, så blef det sotsvart, som på den här
katten jag har i knäet, och då ögonen blefvo öppna
och klara igen, så voro de också svarta som tvenne
stenkolsperlor, och mylady höll honom ofta framför
sig och sade: "Det är besynnerligt, ty ingen i vår
slägt har sådana ögon och sådant krusigt hår. — "Men
han blir i alla fall mycket vacker, mylady," sade
jag, för att trösta henne, stackars liten, men inom mig
tyckte jag, att han just såg konstig ut. Och hans hy,
som var hvit som snö, den blef af de förfärliga
kopporna först eldröd och sedan brun, och brun är den
då än i dag, det är visst och sannt."
"Den gamla amman lade tillsammans sina
skrynkliga händer med en viss undertryckt motvilja, och
knep ihop läpparne, liksom för att icke låta något för
hennes unga husbonde menligt uttryck komma öfver
dem, men det syntes tydligt, att icke mycket af den
kärlek, hon slösat på hans far, kommit honom till del.
"Men sedan har han verkligen blifvit mycket
vacker, säger man?"
"Ja, det kan väl vara. Det förstår jag mig icke
på; men icke liknar han sin far och ingen annan
Hawerfield heller, och jag tycker för min del, att det
icke är passande för förnämt folk att vara så der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
