- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
380

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörklagda, och min tro är också, att han aldrig skulle
blifvit sådan, om de hiskliga kopporna icke hade
vanstäldt honom."

"Men jag tror icke, mrs David, att någon annan
skall anse honom vanstäld för närvarande," sade jag,
skrattande åt den hederliga gummans ensidiga begrepp
om ett passande utseende. "Det tyckes emellertid, som
om lord Astley icke i något afseende sympatiserat med
sina föräldrar eller egentligen med sin far."

"Nej, jag tror det knappt. Sedan han väl
kommit öfver de första barnåren, då han var mycket
retlig och ondsint, så har han emellertid blifvit mera
förnuftig och sansad, kan jag tro. Jag har sett honom
så litet. Han kan icke hafva något minne af gamla
Mary naturligtvis och har så sällan varit här de senare
åren. Här är alltför tyst och ensligt för en ung och
glad herre, som är van vid Londons förströelser."

"Här kommer jag, tant Mary, med er middag,"
sade i detsamma en glad och högljudd barnröst bakom
oss, och en liten rödkindad flicka, som bar en bricka
med åtskilliga tallrikar och fat på, stannade villrådig
vid min åsyn i den öppnade dörren.

"Ursäkta, min herre, hon visste icke, att jag hade
någon främmande!" sade Mary, i det hon slog ihop
bibeln och röjde af bordet bredvid sig.

"Stå icke der och släpp brickan nu, Ellen, utan
kom hit vackert och sätt ned den! Herrn ursäktar nog!"

"Jag steg upp och tog afsked af den gamla amman,
sedan jag berättat henne, att jag var hennes granne
på sätt och vis, då jag bodde i byn, och bad henne
att få återkomma, då mina promenader förde mig förbi
hennes stuga.

"Hennes berättelse hade gifvit mig mycket att
tänka på, och det föreföll mig, som om den skulle
kunna gagna min sak. Alla dessa, kanhända i sig
sjelfva obetydliga detaljer bekräfta ju emellertid
sanningen af mrs Mertons bekännelse och visa tydligt, att
ett bedrägeri verkligen blifvit begånget, ehuru tyvärr
just de, som efter all anledning begått det, båda äro döda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free