Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanten af de med grönska och kalmusblad öfvertäckta
kanalerna, för att i dess ljumma vatten fukta sina
näbbar med fara att drunkna deri; qvinnorna, som
suttit ute på gatan medan morgonluften ännu var
sval, hade nu gömt sina trinda och fagra anleten
bakom de grofva spjeljalousierna innanför sina fönster,
och i hvarje af de brokiga och groteska helgonbildernas
fula fysionomier, som framträdde från murar och
gathörn, tyckte sig Alf återfinna den trollska judens
illpariga drag och förundrade sig nästan öfver, att ingen
utom honom i hela staden fann något
anmärkningsvärdt eller intressant deri, eller ens visste om, att
denna lilla besynnerliga personnage fanns till.
Hawerfield var borta, den engelska ladyn var rest
med sina gröna dyrbarheter, och värst af allt, den
främmande majoren med sin vackra nièce var ännu
icke återkommen.
Med hvad skulle väl Alfs lifliga sinne sysselsätta
sig? Han afundades nästan Malkolms lugna matthet,
der han dag efter dag låg inom det gamla fängelselika
hotellets tjocka sandstensmurar, i sitt stora, mörka
och svala rum, med sin ritportfölj eller någon mystisk
bok, full af svulstiga och obegripliga hyperboler,
framför sig.
Ungdomen är emellertid i och för sig en
tillräcklig anledning till lycka, och bland alla de skäl,
som göra den afundsvärd, är det största kanhända dess
förmåga att "skudda stoftet af sina fötter", att lemna
verkligheten å sido och lefva i inbillningen, att, då
vår verld icke behagar oss, skapa en annan i molnen,
mera skön och öfverensstämmande med våra önskningar.
Då Alf fann, att han ingenting för närvarande
kunde företaga för sin vän, återkom han helt
naturligt till sina egna intressen, ehuru dessa verkligen
ännu voro så dimlika och obestämda, att han icke ens
hunnit adoptera dem och gifva dem namn.
Men ack, det är just då våra drömmar äro
ljufvast, innan de hunnit blifva önskningar, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
