Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glöd sedan bränner och h vilkas aska förstenar vårt
hjerta!
Troligen hade aldrig någon yngling njutit af
behagligare syner i inbillningen, och arrangerat för sig
sjelf ett mera intressant skådespel med en sällare
upplösning, än det Alfs drömmar förlade på Kronachs
scen, med dess gamla murar och hus, dess gröna vallar
och kanaler till kulisser.
Det händer rätt ofta att våra föreställningar äro
profetiska, men — vi misstaga oss vanligen om rolernas
fördelning.
Det var mer än åtta dagar efter stölden af
juvelerna, då Alf en morgon kom in i Malkolms rum
och fann denne sitta vid fönstret med handen under
hufvudet, sin portfölj bredvid på bordet och några
lösa pappersblad framför sig.
Han hade icke märkt dörrens öppnande, och då
Alf kom fram och helt likgiltigt kastade ögonen på
de ritningar hans vän betraktade, studsade han och
lutade sig ned öfver dennes axel, för att närmare
granska hvad han såg.
Malkolm spratt till vid hans inträdande, liksom
han vaknat, samlade ihop papperen och inlade dem
genast i portföljen.
Det hade emellertid icke skett så hastigt, att icke
Alf sett, att på ett blad af groft brunt velin var med
krita ritadt ett qvinnohufvud, hvars originalitet och
skönhet den grofva, men säkra och raska skizzen
ganska väl återgifvit, och bredvid på papperet syntes
det ännu fuktiga märket af en tår, som fallit derpå
Alf hade många gånger beundrat sin väns ganska
ovanliga talang, men nu var det hvarken denna eller
det ojäfaktiga beviset på den saknad, hvilken detta
porträft hade uppväckt, som frapperade honom, det
var den stora likhet han tyckte sig finna emellan denna
bild och den sköna flickan, som han sett i kyrkan.
Den stackars unge mannen var emellertid så
betagen i minnet af hennes ansigte, att han kanske tyckt
sig se, hvad som fanns i hans eget hjerta, i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
