Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ungefär femtio steg emellan dem, och
den hvita pierron, som för hvarje sekund syntes Alf
mera sväfvande och obestämd, tycktes honom i hvarje
ögonblick kunna försvinna, som en dimma för hans
allt mera osäkra och stirrande blickar. Han reste sig
häftigt upp trots Malkolm s återhållande arm, och
hoppade i vild fart öfver de stenar och busksnår, som
lågo emellan honom och det orörliga föremålet för hans
nyfikenhet, följd af sin vän, som, då anfallet nu en
gång var börjadt, ansåg det bäst att understödja ett
bemödande, på hvars framgång han likväl icke hade
den minsta förhoppning.
I samma ögonblick som Alf rörde sig, tycktes
äfven judens förstelning bruten, han påsatte hatten,
som han hållit i ena handen, och med tillhjelp af den
långa alpkäpp han höll i den andra, svängde han sig
öfver stenblocken, bakom hvilka han stod, och var
blixtsnabbt uppe på den bräckliga bryggan, på
hvilken han ilade fram som en ekorre.
Då han hunnit midten deraf, stannade han, vände
ännu en gång för en sekund sitt bruna och grinande
ansigte emot sina förföljare, som voro på endast ett
par stegs afstånd ifrån stranden, och i nästa ögonblick
hade han hunnit öfver.
Just då brusto de murkna stockarne, föllo ned i
det hvirflande vattnet och bortfördes af strömmen i
samma stund, som Alf hunnit fram och skulle sätta
foten derpå.
Båda de unga männen rusade i häftigheten utan
beräkning ned i det iskalla vattnet för att komma
öfver till den infernaliska varelse, som på andra
stranden lät höra ett torrt och hånfullt skratt, hvilket echot
i skogen upprepade, och sträckte, liksom för att bevisa
sin indentitet med Malkolms drömmar, alla sina tio
fingrar i luften för att triumferande klappa i sina
knotiga händer, innan han försvann bland riset och
ormbunkarne i den täta skogen på andra sidan.
Alf fann emellertid genast, att strömmen var för
stark att här komma öfver; han ryckte våldsamt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
