Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sara ensam, satte Alf sig ned och försökte verkligen
att läsa. Först fick han tag i ett häfte af
"Krigsvetenskapsakademiens handlingar" för år 1808 och
sedan en "Vägledning i handgevärsexercis", men som
båda dessa litterära vishetsprof syntes honom något
kärfva, så stannade hans val på en tysk ordbok —
tillhörande majorens lilla resebibliotek, som låg i en
hög på bordet — hvilken han höll upp och nedvänd
framför sig, under det han i tankarna stälde ett tal
till den unga flickan, som nästan lockade tårarne i
hans egna ögon, och som ännu icke var slut, då hon,
ändtligen visade sig i dörren.
Ack, min Gud, hvad Alf fann henne vacker i sin
fina, hvita morgondrägt och denna rosenfärgade, ljufva
friskhet, som sömnen lemnat qvar öfver hennes ansigte!
Huru var det väl möjligt att sammanställa denna mjuka
förtjusande varelse med tanken på "slånbär och getter",
på "ålderdom "och skranglighet" och allt hvad majoren
upprepat?
"Nej, öfver denna sköna qvinna hade tiden ingen
makt, Sara kunde aldrig bli ful och gammal," tänkte
Alf inom sig. — Och han hade rätt. Ungdomen är
evig liksom skapelsen; Alfs känslor tillhörde den unga
och sköna Sara, då hon vissnade och bleknade, var
det icke längre hon, hon var då försvunnen och glömd...
Den unga flickan rodnade litet och syntes
förvånad att finna honom ensam i salongen, men det
misshagade henne icke, det såg han bestämdt, och han
ämnade redan komma fram med några modifierade
meningar af det vältalighetsprof han nyss genomgått,
då en helt oväntad händelse störde hans tankegång
och gaf deras samtal en helt annan vändning.
Då majoren en god timme derefter slutat sin
bastanta frukost och återkom, föreföll det Alf, som om
han varit borta ett halft år: så många stridiga och
öfverraskande känslor hade under tiden vexlat i hans
hjerta, så händelserik syntes honom denna timme,
hvilken ändtligen gifvit honom den upptäckt, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
