Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minst af allt väntat att finna här och hvilken innebar
en hel framtid och ett alldeles oväntadt intresse.
"För tusan, min lilla Sara, hvad du ser varm och
strålande ut! Jag tror, att kandidaten har gjort dig en
kärleksförklaring, i stället för att ordinera droppar åt
dig, som jag anbefalt honom," sade majoren helt
förvånad, då Sara upprörd kastade sig i hans famn och
sedan skyndade in sitt eget rum.
"Anfäkta! Herr kandidat, är det väl möjligt, att
hon fattat tycke för er, efter en så kort bekantskap?"
fortfor han förvånad, beskådande Alf med granskande
blickar ifrån hufvud till fot.
"Nej, tyvärr, herr major! Hon skall aldrig ens veta,
att jag..." han hejdade sig; i häftigheten af sin
återkommande kärlek och sin smärta, som denna stund
varit undanskjuten, var han nära att yppa sitt hjertas
hemlighet, men den hederlige majoren förstod den
synbarligen i alla fall, ty han mumlade missnöjd:
"De qvinnorna, de qvinnorna! Återigen en
afskedad älskare således. Nå, nå, trösta er, min unge vän,
vi resa härifrån i morgon och ni skall snart glömma
ert lilla tycke för flickan."
"Fröken Sara har likväl tillåtit mig att få taga
afsked af er båda."
"Hm, jaså! Hvartill skall det då tjena? Jag
tycker alls icke om afskedsscener. Sara borde hafva mera
förstånd," mumlade majoren och stängde dörren mycket
omsorgsfullt efter den förmodade friaren, då han gick.
Alf gick in till sig, bedöfvad af de många och
sällsamma intryck, som denna morgon vexlat i hans själ.
Gud vet, hvilka som till slut blefvo de herrskande,
men då Malkolm en stund derefter lyfte ögonen ifrån
sin bok och sade frågande: "Nå, Alf, när vill du lemna
mig den lofvade förklaringen öfver ditt besynnerliga
beslut att resa?" svarade Alf för första gången litet
kort och kärft: "Jag vet det icke."
Malkolm såg på honom förundrad, men Alf
lemnade hastigt rummet, och hans vän, som kände honom,
alltför väl för att icke veta, att den sällsynta rörelse
af harm och otålighet han visat, inom mindre än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
