Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men Johan har ju vakat här, har han
ingenting sett?"
"Johan var borta, han har icke funnits här
i natt."
"Åh, Malkolm, hvarför denna oförsigtighet?"
"Jag skall säga dig det. Du vet, att allt sedan
den natten, då jag fann den dödas radband lindadt
om min arm, har jag sofvit lugnt. Det är i allmänhet
mycket sällsynt, att jag drömmer, min sömn är
antingen tung och djup som döden, eller oroad af
denna enda syn, som för mig är den mest fruktansvärda.
Emellertid drömde jag i går natt, att du Alf kom in
till mig och sade mycket lågt och med en helt egen
betoning af orden: "jag har ändtligen funnit den hvita
pierro’n, du skall icke mera återse honom; farväl!"
Och i detsamma var du borta. Jag ropade dig
tillbaka, men du fanns icke, och jag vaknade i denna
fullkomliga öfvertygelse, att allt var sannt, som man
vanligen erfar de första ögonblicken efter en liflig
dröm."
"Ah, Malkolm, du förskräcker mig!" sade Alf
bleknande.
"Vänta, skall du få höra! Då morgonen kom,
och det intryck, som drömmen lemnat, hade bleknat,
påminde jag mig ömsom Ciceros afhandling "de
divinatione", som så kraftigt bestrider drömmarnes vigt och
betydelse, och Platos och Hippokrates’ motsatta tanke
derom. Jag kunde icke förena min öfvertygelse
hvarken med den ene eller den andre, jag ville, af ett
besynnerligt infall, anställa ett slags barnsligt prof,
och jag afskedade Johan för natten. För första gången
infann sig den hemlighetsfulle nattvandraren, då jag
väntade och liksom kallade honom. Han kom, men,
Alf, huru skall jag förklara det? Jag såg honom icke
i natt med samma fasa och bäfvan som förr. Han
syntes mig endast som en dunkel skuggbild, mera anad
än verkligen skådad; jag hörde de dumma orden, som
hafva synts mig så plågsamma, endast som en aflägsen
susning i mitt öra... alltsammans, med ett ord, liknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
