Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huset var för öfrigt inredt alldeles som våra
bondstugor i Sverige: en liten förstuga, ett större och ett
mindre rum och ett kök var allt hvad som fanns och
behöfdes.
I det största rummet satt i detta ögonblick
matmodern och herrskarinnan, fru Barbara Burton, en
femtioårig qvinna med stora svarta mustascher på
sin breda dubbelläpp, buskiga ögonbryn öfver sina
kloka grå ögon, och en min af förstånd och kraft,
som gaf henne utseende af att väl kunna styra hela
godset om det anförtrotts henne.
Hon var klädd i hvit välstärkt mössa öfver sitt
tjocka gråsprängda hår, en mycket tarflig och till och med
lappad klädning af bomullstyg, men den var ren och
nystruken; helt modern både nu och då, egde den icke
ett enda veck öfver hennes breda höfter, och mellan
de ansenliga runda proportionerna af hennes bröst och
mage, fanns endast ett försvinnande osynligt band, som
sammanhöll klädningen omkring hennes kolossala lif.
Den hedervärda qvinnan hade satt sin tunga breda
fot på en liten stoppad pall, hård och spetsig som en
nöt och öfverklädd med svart tageltyg; hennes sticktyg
var nedfallet i hennes knä, och hennes grofva och stora
hand, kraftfull som en boxares, hvilade helt sysslolöst
på dagbladet "the Star", som låg utbredt på bordet
framför henne.
Det var tydligen den nyss slutade läsningen deraf,
som försatt henne i det högst ovanliga kontemplativa
tillstånd, hvari hon för ögonblicket befann sig.
Sysslolöshet och meditation var emellertid något
alldeles onaturligt och afskyvärdt för den raska fru
Barbara, och då den lilla gökklockan i hörnet vid
spiseln i det samma slog elfva, reste hon sig hastigt
upp, vek ihop tidningen, sköt pallen åt sidan, satte
stickorna till rätta i sitt arbete och sade med en röst,
som, ehuru för tillfället låg, var bestämd och
oeftergiflig, som huggen af en yxa:
"Ja ... det skall han göra ... det är sagdt..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
