- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
493

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den minste och äldste af de båda resande såg sig
omkring med en trött och likgiltig blick och ruskade
sedan på sig med en min af obehag, som antingen
kunde härröra af resans besvärligheter eller af den
föga tjusande utsigt, som de rödbruna kala ljunghedarne
och de grå klipporna, hvilka utbredde sig framför byn
ända till det blånande hafvet i fjerran, företedde.

Hans kamrat deremot gick fram till den
rödbrusiga, nigande värdinnan och frågade på mycket
dålig engelska, om i hennes värdshus bodde någon
resande herre, en utländing med namnet Astley
Cameron.

"Ja, min herre," svarade hon alltjemt nigande,
ehuru hon af allt hvad hon hörde endast igenkände
namnet Cameron och gissade till det öfriga, under det
hon förbindligt leende visade sina breda, hvita tänder
ända upp till öronen.

"Var då så artig, min fru, och för mig genast till
honom och laga sedan tvenne rum i ordning åt oss
och en god supé, ty vi äro mycket hungriga!" fortfor
den resande på tyska, ty hela hans engelska
ordförråd tycktes redan med den första frågan vara
uttömdt.

Värdinnan stirrade förvånad på honom, fåfängt
ansträngande sin gissningsförmåga för att begripa hans
långa tal, och den resande, som insåg omöjligheten att
reda sig på egen hand, ropade, småleende åt den
villrådiga och förlägna qvinnan, på sin kamrat, som
ännu stod qvar vid deras åkdon.

"Kom då hit, min vän, och säg den här charmanta
frun hvad vi önska!"

Den andre närmade sig, med sin kappsäck under
armen, och öfversatte på engelska, hvad hans unge
reskamrat nyss sagt, och fortfor sedan alltjemt i sin
egenskap af tolk, utan att inblanda en enda fras för
egen räkning.

"Ack ja, min herre!" utropade värdinnan, glad
att igenkänna sitt förtjusande modersmål, mycket riktigt
uttaladt, om också med en något främmande brytning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free