Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fan sjelf! Din mr Gibbson skall nog förstå att locka
ur honom sanningen."
"Kanhända! Det är i alla händelser en lycka att
hafva funnit honom, om jag också inte skulle hafva
vunnit annat derigenom, än glädjen att återse dig och
erfara detta prof på din vänskap, Alf. Jag
återkommer ständigt till min naturliga fatalism och tror, att
mitt öde redan har sin gifna och bestämda färg, hvari
jag icke kan inlägga den minsta skiftning," sade Astley
allvarsamt och sträckte ut sig på den smala träsoffan,
med ett drag af melankolisk modlöshet, som förvånade
hans vän.
"Hvilken ton och min du har, Astley! Man skulle
tro, att du råkat ut för något särskildt obehag. Huru
är det, säg mig hvad som händt dig den sista tiden,
sedan du skref till Kronach?"
"Åh, ingenting. Jag reste ifrån London i en
nedstämd sinnesstämning; men den oförmodade glädjen att
återse dig och den lyckliga anledningen dertill hafva
låtit mig glömma den."
"Men hvad var orsaken dertill?"
"Det var den stackars Gordon, hvars
besynnerliga uppförande oroade mig. Jag råkade honom, just
som jag gick till diligensbyrån," sade Astley, fullt
öfvertygad, att han talade sanning för Alf, då han
tillskref detta möte med den lilla gascognaren hela
orsaken till den öfvergående melankoli, som tydligen
var rådande hos honom.
"Gordon! Ah, jag minns, den franske skrifvaren
hos Hawerfields advokat, hvad hade då händt honom?"
"Det är just det, som jag icke vet. Jag har
verkligen fäst mig vid honom med tillgifvenhet; han var
den förste, som visade mig vänskap i mitt nya
fädernesland, och det gör mig ondt att tro honom olycklig."
"Men det förefaller mig, af hvad du sagt, som
hans ytlighet vore hans bästa skydd för allt, och som
om de olyckor, hvilka träffa en dylik natur, aldrig
kunde blifva mer än tio minuter gamla."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
