Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, visserligen, men dessa tio minuter innefatta
så mycket mer; han är icke ytlig, men hans känslor
vexla så fort. Vi äro alla af speglingar af den
himmel, hvarunder vi blifvit födda; klimatet betingar våra
anlag och vårt temperament, och ehuru den pinande,
varaktiga stormen är mera plågsam, så gör den likväl
icke de förhärjningar, som orkanen, hvilken räcker
endast några ögonblick, och jag fruktar att en orkan
har träffat min stackars franska vän.
"Det var just då jag skulle resa, som jag råkade
på honom vid ett gathörn; han var nära att springa
omkull mig, han såg ut som en drucken och igenkände
mig, först då jag tilltalade honom.
"Ehuru brådtom jag hade, ville jag likväl hafva
reda på orsaken till hans besynnerliga utseende, och
han svarade då helt förvirrad, under det jag drog
honom med mig:
"Jo, ser du, det är för Zusette."
"Den der Zusette är hans älskarinna och, efter hvad
jag fruktar, en dålig varelse; jag har aldrig sett henne,
men ständigt hört den stackars Gordon beklaga sig öfver
henne på ett eller annat sätt, och nu kände jag
verklig harm emot henne, då jag frågade hvad som händt.
"Jo," sade han med låg och hastig röst, "jag har
icke fått träffa henne, man har sagt, att hon var sjuk,
sängliggande, och i dag, för ett par timmar sedan, får
jag se ett fruntimmer på gatan, hvari jag tror mig
igenkänna henne. Hon var så väl insvept i sin kappa
och hade ett tjockt svart flor neddraget för ansigtet,
att jag icke genast var säker på, om det verkligen
var hon. Jag följde emellertid efter henne och ser
henne hastigt gå in i porten af ett stort vackert hus.
Hon hade icke märkt mig, och just då hon lyfte
handen till klocksträngen, blåste slöjan åt sidan, och jag
igenkände henne fullkomligt, ehuru hon såg mycket
blek och affallen ut. Jag störtade fram, men en vagn
körde i detsamma förbi och uppehöll mig ett
ögonblick, porten öppnades, och hon försvann derinom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
