Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än våra egna fantasier, ty liksom vi, förskrämda och
ångestfulla frukta jordens undergång vid
sammanstötningen med en komet, helt lugnt passera midt igenom
dess dunster utan att veta derom, likaså genomtränga
vi år efter år omärkligt och sakta dessa dödens
dimmor och förvånas, att slutligen i det fruktade,
ohyggliga spöket ingenkänna himmelens ljufvaste engel.
Hos Alf Stjerne, som här första gången uppträdde
som praktisk läkare, blef emellertid denna dag,
tillbragt i det gamla slottets stora, praktfulla rum, i dess
ödsliga tomhet och tystnad, der den döende egaren i
hvarje ögonblick tycktes utandas sin sista suck, intryckt
med outplånliga drag. Han ville icke aflägsna sig,
ehuru han ingenting verksamt kunde företaga, innan
den väntade läkaren anlände, och delade med William
vården om den sårade med en ifver och en ömhet,
som förskaffade honom kammartjenarens hela bevågenhet.
Astley begaf sig emellertid tillbaka till
värdshuset. Misstanken, att den tyske handelsbetjenten,
hvilken Alf i sin välmening fört med sig ifrån Bajern,
var den, som skjutit Hawerfield, syntes honom allt
mera naturlig; ty att ett hemlighetsfullt samband fanns
emellan lorden och honom tycktes vara utom allt
tvifvel: de hade flera gånger förut mötts fiendligt, och
ingenting var mera antagligt, än att dessa fiendtligheter
kunnat sluta såsom nu.
Emellertid stälde denna utgång af deras tvist
Astley sjelf kanhända i en tvetydig dager, ty hvad
var mera naturligt och riktigt ur juridisk synpunkt,
än att först misstänka den, som hade största fördel af
brottet, för delaktighet deri, och om han äfven aldrig
kunde lagligen fällas dertill, skulle utan tvifvel en fläck
stanna på hans karakter, som kanske aldrig kunde
aftvås, så mycket mindre, som Alf och hans egen
bekantskap med mördaren alltid qvarstod som ett
olyckligt faktum.
Alla dessa obehagliga tankar gjorde den unga
mannen sorgsen och missmodig, och han kunde icke
hindra sin känsla att blifva bitter och harmfull vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
