Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den grad af renhet, som de förmå att uppfatta
detsamma.
"Tyst! Hörde du icke ljudet af åror?" sade
Gordon hastigt efter en lång paus, hvarunder bådas
tankar troligtvis mötts vid samma mål, ehuru de
kommit dit på olika vägar, "Se utåt hafvet! Ser
du ingenting?" fortfor han, resande upp hufvudet
med ifver.
"Nej, jag kan icke upptäcka den minsta punkt
och intet ljud utom det af den torra vassen, som
rasslat emot stenarne vid vattenbrynet."
"Jo, det är en båt, som nalkas," återtog Gordon,
lyssnande med en febersjuks skärpta hörsel. "Gå ned
till stranden! Det är fransmännen, jag är säker derom."
Astley gick, och då han kom ned till vattnet,
syntes verkligen en svart punkt, som allt mera
närmade sig, och vägledd af Astleys mörka konturer emot
strandens gula sand, landade snart en båt med trenne
karlar, i den lilla bugten nedanför det gamla skjulet.
Gordon hade haft rätt; det första ord, Astley
hörde från båten, bevisade, att det var franska sjömän,
som varsamt nalkades den fiendtliga kusten.
Tio minuter derefter hade han med deras hjelp
fört sin sårade vän ombord och anbefalt honom i
deras vård.
"Om det blir dig möjligt, Gordon, så skicka en
förklaring till England öfver din olyckliga duell med
Hawerfield, för den stackars karlens skuld, hvilken
man här misstänker att hafva dödat honom," sade
Astley, omfamnande ännu en gång sin första vän på
Englands jord.
Den stackars Gordon hörde honom likväl icke,
han låg sanslös på botten af båten; smärtan af hans
sår, då man bar ned honom till stranden, hade låtit
honom förlora medvetandet, och om den sista blick
af deltagande och vänskap, som Astley skänkte honom,
var han helt och hållet okunnig.
Årorna lyftes och sänktes taktmessigt och ljudlöst,
de trenne männens gestalter försvunne och blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
