Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade Morris: "Gif dig tillfreds, Emmelina; när det
numret utkommer, hvilket jag tagit på lotteriet, så
blifva vi rika," men han sade det på ett sådant sätt,
att jag icke vet, om han mente allvar eller skämt.
"Huru som helst, har jag icke haft någon
anledning att tro, det den hemlighet, hvarom han talat
med den främmande qvinnan, kunde hafva något
gemensamt med hans forna husbonde, lord Hawerfield, ty
Morris talade aldrig om honom, förrän han i sin
dödsstund nämnde hans namn.
"Ack, den dagen var en olycksdag ifrån början
till slut! På förmiddagen hade vi haft generalrepetition
till en ny ballett, och genom någon nedrig
tillställning hade jag fått en talgbit under min sko, så att
jag halkade och föll, just då slut-tablån skulle
arrangeras. Jag vrickade min fot och blef urståndsatt att
deltaga i baletten, som kostat mig flera veckors arbete
att inöfva.
"Jag har alltid trott, att endast elakheten och
den lömska kabalen voro orsaken till talgbiten, ty det
fanns en qvinna bland mina kamrater, som var mager
och kantig som en get oeh hade fötter så långa som
en apa, hon afundades mig mina alltid rundade
former och hatade mig dessutom derför, att jag icke ville
tillåta henne att i tablåer och grupper med hela sin
tyngd hänga på mina axlar, och jag är säker på, att
det var hon, som var orsaken till mitt fall, ty man
hade en stund förut sett henne stå och betrakta ett
talgljus i en af maskinisternas lyktor.
"Nåväl, under det jag lidande och uppskakad af
denna händelse ligger på en soffa, hemför man Morris
döende. Han hade vid en likprocession kommit under
en vagn, då ett par hästar skenade, och var helt och
hållet sanslös.
"Det är sannt, att jag icke kunnat egna min sista
man all den ömma vänskap, som lyckliggjort den första,
ty hvar och en kan förstå, att hans envishet att
arrangera begrafningar skulle misshaga mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
