Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag föddes någonstädes i Ungern, efter hvad jag
tror, i Bakónyskogen, och heter Samu Ujhazy Razga,
men som Samu är det enda namn jag fått efter min
far, så har jag af förkärlek derför alltid bibehållit
detta med tillägg af andra, som passat efter det land,
der jag för tillfället vistats, man har förändrat det till
Samuel, liksom man i England förändrat min mors
namn, som var Hezra, till Hester.
"Denna mor är den enda af min slägt, som jag
vet något om, ty minnet af den, som jag förmodar var
min far, är mycket otydligt, och hans tillnamn har jag
aldrig hört, ett zigenarbarn tillhör dessutom horden,
och man fäster icke mycken vigt vid hvem det
särskildt tillhör. Liksom killingen i stengetshjorden, så
snart han icke längre har behof af moderns mjölk,
sköter sig sjelf och följer sina kamrater af vana och
natur, men utan tillgifvenhet, så växer zigenaren upp
fri och stark, oberoende af alla dessa tunga och
sentimentala ömhetsband, som verka så mycken sorg och
bitterhet, förvirring och besvär i samhället.
"Om någonting emellertid skulle ett ögonblick
kunna komma mig att tvifla på min börd, så vore det
den tidigt väckta ömhetskänslan, det oemotståndliga
begäret att älska någon, som jag fåfängt motarbetat,
men aldrig helt och hållet kunnat qväfva, och som
alls inte är manlig hos zigenaren, hvilken begränsar
sina behof och önskningar, sorger och fröjder till sin
egen person, som hvarken har forntid eller framtid,
som lefver för dagen, hvars hela verld är det
närvarande ögonblicket, och hvars sorglösa och öfverdådiga
mod är följden af denna lyckliga sinnesstämning.
"Den första af min barndoms hågkomster, som
framträder någorlunda redigt, är minnet af en
halfslocknad eld, hvars uppflammande låga belyste en hop
orörliga sofvande figurer, liggande på marken under
höga träd, hvilkas tjocka hvitgrå stammar skimrade i
halfdunklet.
"Hela scenen var mycket inskränkt, ty jag kunde
icke se längre, än skenet af eldslågan räckte, och derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
