Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Som jag sjelf icke ville blifva bemärkt, kunde
jag icke följa henne, men jag hörde strax derefter
grinden till parken öppnas och hennes vagn, som
stått qvar på vägen, rulla bort med utomordentlig
hastighet.
"Jag har aldrig återsett henne mera under min
lefnad, det är nu tjugofem år sedan, men hennes bleka
och besynnerliga ansigte, hennes brinnande och hemska
ögon stå ännu så lifligt för mitt minne, som om hon
sjelf i denna stund stode framför mig.
"Hon var mycket vacker, den vackraste qvinna
jag någonsin sett, men hennes skönhet var stel och
förfärlig som en andes, hennes åsyn isade blodet i mina
ådror, och jag fruktade hvarje ögonblick att hon skulle
återkomma, for att anklaga oss och föra oss i fängelse
för Andrews tillärnade brott.
"Vid ett sådant lif som vårt har man dessutom
en sådan labyrint i sitt minne af större eller mindre
öfverträdelser emot den vanliga ordningen och lagarne,
att man lefver i en ständig fruktan för en
undersökning derom; det är denna fruktan, som gör
zigenarens lif så hänförande och är dess mest lockande
behag, åtminstone efter Andrews påstående, men hos
mig var förskräckelsen alltför stor, för att vara
angenäm, och det oaktadt erkänner jag fritt, att jag aldrig
kommit i tillfälle att inrätta mitt lif, så att jag kunnat
undvika densamma.
"Slutligen, då solen redan gått ned, hörde jag
den låga genomträngande och uthållna hvissling,
hvarmed vi brukade signalera hvarandra; jag besvarade
den genast och såg strax derefter min mor komma
genom parken, men hon var icke ensam, hon åtföljdes
af tvenne personer.
"Jag blef i början förskräckt och visste knappt,
om jag skulle krypa fram ur hagtornsbuskarne, der
jag gömt mig, men då jag närmare granskade hennes
följeslagare, fann jag att ingen fara var på färde.
"Den ena af dem var en karl, mycket fint och
väl klädd, med ett städat och hyggligt utseende; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
