Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag återsåg den unga flickan, hvilken jag nära tvenne
år förut ansett hotad af Andrews onda afsigter.
"Vi hade stannat en dag, just vid samma lilla
värdshus, i samma by, der jag nu är. Min mor gick
omkring i byn, för att sälja några småsaker, som hon
medförde, och jag vandrade under tiden fram till
slottet utmed hafsstranden och stannade utanför parken,
vaktande det lilla barnet, som sof i en vagn, der vi
äfven hade våra saker förvarade.
"Jag kunde hafva suttit der ungefär en timme,
det var på eftermiddagen, och både jag och den stora
hunden, som drog vagnen, voro halfsofvande af värme
och trötthet, då jag väcktes vid det att ett vackert
ekipage stannade på vägen.
"Jag satte mig upp och ämnade gå fram för att
begära en slant, då jag alldeles glömde min afsigt vid
åsynen af en ung dam, som steg ur och gick in i
parken, ty jag igenkände i den eleganta ladyn samma
unga flicka, som för tvenne år sedan gick till fots i
en simpel klädning på vägen nära Callinton.
"Hon var mera blek och mera stel och allvarsam
än då, men liksom då var hon sorgklädd; jag
igenkände henne genast, jag hade således icke misstagit
mig, hon var då verkligen ett förnämt fruntimmer.
"Jag fruktade, att äfven hon hade igenkänt mig,
ty hennes blick hvilade med ovilja och förvåning en
sekund på mitt ansigte, då hon gick in i parken, och
derför skyndade jag att föra vagnen med barnet och
hunden derifrån, och gömde oss längre bort i ett
busksnår utmed staketet till parken, hvarifrån jag genom
häcken kunde se, om någon kom på sandgången innanför.
"Det dröjde likväl ganska länge, innan hon kom
tillbaka, och då hon slutligen kom, gick hon så fort,
att man skulle kunnat tro, att Andrew ännu en gång
förföljde henne.
"Jag tyckte, att hon var ännu blekare, att hon
såg mycket förvirrad eller sjuk ut, oeh hon hade sin
kappa väl igendragen omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
